Greta är ingen kommersiell influencer. Hon är större än så. Gretas personliga varumärke används tvivelaktigt av media och klimatförnekare

Den mediala uppmärksamheten kring den 16-åriga klimataktivisten Greta Thunberg kan knappast ha undgått någon. Sedan hon i augusti förra året började demonstrera utanför Riksdagshuset i Stockholm har hon; uppmärksammats enormt mycket av världspressen, skällt ut makteliten i Davos, blivit inbjuden till Påven i Rom, fått tiotusentals andra ungdomar (i ett 70-tal länder) att följa i hennes fotspår, samt av media fått smeknamnet ”Eko-Pippi”. Hennes resa in i rampljuset har gått fort och hon har fått axla en tung roll som något av en galjonsfigur för den nya globala klimatrörelsen som börjar formera sig. Det kolossala medieuppbådet har dock ”kommit med en prislapp”.

Elaka tungor har dock senaste månaderna – främst genom insinuationer och ryktesspridning på bloggar och sociala medier – försökt att misskreditera familjen Thunberg genom att påskina (icke-existerande) ekonomiska incitament och intressen bakom Gretas engagemang och aktivism. Det är något som Greta själv flera gånger – nu senast via sin Facebook-sida igår kraftigt tillbakavisat ( lästips!).

Att klimatförnekare och hatiska nättroll ägnar sig åt smutskastning i syfte att lägga ut rökridåer kring själva sakfrågan (läs: klimatkrisen) och istället ”så små frön av tvivel” hos allmänheten är inte särskilt förvånade. Dessa krafter föds och hämtar sin näring från den tilltagande populismen likväl som av den ökade faktaresistensen som börjar få fäste i vårt samhälle. Resultatet blir en tilltagande grad av motsättningar och en ökad polarisering. Inte heller förvånar det att stora delar av populationen inte ser kopplingen mellan näringsliv och dess vilja att förbättra allas vår miljö. Näringslivet utmålas historiskt betraktat inte fullt ut som en positiv kraft. Cirka 40% i Sverige är även anställda av stat och kommun vilket minskar kunskapen om näringslivet i samhället och fördomarna ökar därmed om näringslivet. Stundom känns det däremot som att initiativen till bra CSR snarare kommer från näringslivet än från politiker som inte vågar kliva in rollen som modiga beslutsfattare på högsta stratanivå.

Vad som är förvånande i sammanhanget är att etablerade dagstidningar som SvD och DN, nu under helgen, publicerar artiklar som spinner vidare på ”name shaming” och logiken ”guilt by association” genom att skriva om Gretas tidigare samröre med klimatnätverket och tillika IT-startupen #WeDontHaveTime (WDHT). Problemet till varför medierapporteringen blir förvirrad och försvårar tillvaron ytterligare för både Greta och entreprenören Ingmar Rentzhog kan framförallt förklaras av två orsaker. För det första att WDHT är ett varumärke som delas av en stiftelse och ett företag. Detta är i sig ingen konstigt och behöver heller inte vara fel, men det kan (som i detta fall) bidra till viss förvirring och orsaka missförstånd. För det andra tycks stora delar av media, men även delar av NGO-sektorn, se rött skynke när det kommer till kommersiella aktörer som en del av lösningen på vår gemensamma klimatutmaning. Detta när kommersiella aktörer faktiskt är en lösning. Alla privata aktörer vi arbetar med i dag arbetar direkt eller indirekt för att förbättra vår planet. Misstänkliggörandets logik är för oss konstig – alla borde kunna bidra utan att bli misstänkliggjorda och uthängda.

Thomas Randes, Olle Bratt

Just thinking!

Relaterat innehåll

Hur hindrar vi någon från att stjäla vår affärsidé?

Hur hindrar vi andra från att stjäla vår affärsidé? Det är en fråga vi får ofta. Det ”enkla” svaret är att det är svårt att skydda en affärsidé. Att frågan uppstår är inte konstigt, i och med att innovation blir mer och mer affärsmodellsdrivet så är frågan aktuell för de flesta företag. Men, med traditionell […]

Protecting trade marks in relations to retail services in China

Registering trade marks in relation to retail services is now a widely accepted practice in most countries – but not in China.  In China, the Trademarks Office (CTMO) accepts applications for registration in relation to retail services only in certain specific and limited cases. There are, however, signs that things are changing. This article describes […]

IP and the Business Model Canvas.

”Can we protect our business model?” That is probably the most common question professionals in the Intellectual Property (IP) space are being asked. And the most people with significant experience of working with IP and IP professionals in general would give probably give you the same answer. That it is not possible. This answer is […]

”Det är oftast lättare att fatta beslut om patent än att inte göra det”

Vad är er teknologi värd? Stora investeringar görs i teknologi och IP, men alltför ofta saknar investeringarna en tydlig koppling till värdeskapande. Detta är problematiskt av många skäl, men framförallt eftersom det leder till ett ineffektivt utnyttjande av resurser på företagen, som i brist på tydliga värderingar av deras tillgångar baserar sina investeringsbeslut på andra […]

”Last-mover advantage” – en affärsmässig realitet utan IP-kontroll

Fintech-bolag (”Financial Technology”) håller på att förändra världen med nya, innovativa affärsmodeller. Det finns en uppfattning att Fintech-bolagens stora konkurrensfördelar, unika kombinationer av modern teknik och affärsmodeller, är svåra att skydda med traditionell IP. Att företagen på den grunden avstår från att skapa kontroll med IP gör att framgångskoncept blir relativt lätta att kopiera för […]