Coronaviruset: Ekonomisk skada och Force Majeure – Så undviker du att bli smittad!

Coronavirusets framfart kan inte ha undgått någon vid det här laget och dess påverkan på samhällen både regionalt och multilateralt är väl dokumenterad. Det börjar nu talas allt mer om de ekonomiska effekterna av den rådande utvecklingen. Sjukdomens spridning och de åtgärder både Kina och övriga länder i världen har vidtagit för att hålla viruset i schack leder till att det uppkommer problem för företag som har produktion i påverkade regioner och företag som köper varor eller tjänster från sådana aktörer. Vi ser hur coronaviruset har en allt större påverkan på den globala handeln och Sverige är inget undantag. Senast häromdagen (22/2) uttalade sig finansministern Magdalena Andersson om att ju längre viruset pågår och ju större det blir så kommer den svenska ekonomin att påverkas mer.

Force Majeure är ett uttryck som används för att beskriva extraordinära händelser som leder till att en avtalspart inte rimligen kan förväntas uppfylla sina skyldigheter enligt rådande avtal. Exempel på sådana händelser är naturkatastrofer, krig, strejker m.m. Som sådant är Coronaviruset med största sannolikhet att betrakta som ett force majeure-förhållande. För att lösa den skadeståndsproblematik som kan dyka upp p.g.a. force majeure-händelser inför man generellt Force Majeure-klausuler i sina avtal. Det som klausulen gör är att reglera force majeure som grund för ansvarsfrihet och vad som krävs för att en aktör ska hållas utom ansvar för att man ej uppfyllt sina åtaganden enl. avtal. Införandet av en sådan klausul är inte ett krav för att en part ska kunna åberopa force majeure då det är en allmän avtalsrättslig princip. Införandet av force majeureklausuler ger dock en högre grad av tydlighet kring hur avtalsparterna vill reglera sådana förhållanden och således förenklas hanteringen av oförutsägbara händelser.

Aktörer i flera led påverkas av force majeure-förhållanden. I första ledet kan man tala om de leverantörer som har produktion i geografiska marknader som påverkas av karantäner, handelsstopp etc.  I nästa led finns de som köper varor eller tjänster från ovan nämnda aktörer. Dessa köpare måste dels förhålla sig till att de inte kan få sina varor/tjänster levererade, dels måste de förhålla sig till sina kunder. Kunderna i tredje led, som kan utgöras av t.ex. återförsäljare, måste hantera leveranshinder från sina leverantörer och även relationen till slutkonsumenten.

En vanlig åtgärd från bolag när man får hinder för att uppfylla sina avtalsförpliktelser är att man införskaffar ett s.k. ”certificate of force majeure ”. Dessa kan man införskaffa från olika handelskammare. Den totala handläggningstiden kan ligga på mellan 1-2 månader. Syftet med ett sådant intyg är ett utomstående organ intygar att en viss händelse är att se som Force majeure som bolag kan använda i bevissyfte. Vanligtvis brukar en ansökan om ett sådant dokument inkludera avtalet som påverkas av force majeure-förhållandet, olika myndighetsdokument som styrker att force majeure-förhållande föreligger och skriftväxling mellan kontraktsparterna där påverkad part upplyst den andra om hur uppfyllandet av avtalet påverkas av force majeure-händelsen. Ett av de första certifikaten som utfärdades i samband med Coronoavirsuet utfärdades till Huida Manufacturing (Huzhou) Co. Bolaget tillhandahåller styrsystemkomponenter till en av PSA Groups (som bl.a. tillverkar Peugeot) fabriker i Afrika. På grund av ett leveransstopp på ca. 2 veckor har riskerar Huida att få betala över 40 miljoner i skadestånd till PSA Group, utöver den direkta förlust på ca 3,5 miljoner kr som bolaget gör p.g.a. att de inte kan leverera. Genom att få certifikatet utfärdat får Huida en större möjlighet att begränsa alternativt undkomma skadeståndsansvaret gentemot PSA Group p.g.a. uteblivna avtalsprestationer. 

Det står aktörer i alla led fritt att införskaffa ett certificate of force majeure. Det ställs dock inte upp krav på att samtliga aktörer måste göra det. Som aktör i exempelvis tredje ledet påverkas man av förhållanden i tidigare leverantörsled. Därför torde en aktör i tredje led exempelvis kunna referera till ett force majeure-certifikat som utfärdats i första ledet och använda sig av det i sin reglering av skadeståndsfrågor i sitt led. I situationer där en stor mängd avtal påverkas blir det krångligt och det blir ineffektivt att skaffa certifikat för varje enskilt avtalsförhållande. Man undviker även ytterligare administrativa kostnader för att ett nytt force majeure-certifikat ska kunna utfärdas.

En sådan lösning är dock inte att föredra, utan man bör inte förlita sig på certifikat som rör ett annat avtalsförhållande, även om tidigare avtal kan ha en påverkan. Huvudskälet är att problem kan uppkomma när en part ska visa att force majeure-förhållandet har varit av en sådan omfattning att man inte kunnat uppfylla sina avtalsförpliktelser. Refererar man till ett force majeure-certifikat som utfärdats i ett tidigare led blir det fråga om att uppskatta om hur utebliven uppfyllelse av ett tidigare avtal påverkat avtal i efterkommande led. Beroende på hur många led det rör sig om kan en sådan bedömning bli väldigt komplex och svår genomföra. Inhämtar man ett force majeure-certifikat för relevant avtal slipper man denna problematik. Kan en part inte erhålla ett eget certifikat på grund av man inte uppfyller kraven kan man svårligen använda ett certifikat i tidigare led som grund för ansvarsfrihet.

Man skulle i och för sig kunna ifrågasätta effektiviteten av den här typen av certifikat. Som bekant är det ju upp till behörig domstol eller skiljenämnd att bedöma force majeure-frågan vid en potentiell tvist. Utfärdandet av ett force majeure-certifikat kan då ha en viss verkan ur bevishänseende, men det är inte tvingande. En bedömning kring force majeure-förhållandets omfattning och huruvida berörd part har vidtagit varje möjlig åtgärd för att minska skadan måste ske oavsett. Därför kan ett force majeure-certifikat inte ha någon större påverkan i vissa fall beroende på omständigheterna i det individuella fallet. Dock rör det sig om en administrativ avgift så kostnaden är inte alltför stor, vilket gör att sett till övriga kostnader en part bär i en tvist så är just denna kostnad inte särskilt betungande. Kostnaden att få ett certifikat utfärdat skiljer sig åt beroende på vilket organ som utfärdar certifikatet, men vanligtvis rör det sig om ca 3-5000 kr, är det brådskande kan denna kostnad fördubblas. I vissa omständigheter utfärdas dessa t.o.m. gratis. Eftersom dessa kostnader inte är alltför betungande kan de definitivt vara värt det då certifikatet faktiskt kan fungera ändamålsenligt och begränsa en parts skadeståndsansvar i en tvist.

Naturkatastrofer, krig, pandemier och andra extraordinära händelser sätter onekligen käppar i hjulen för olika företags affärer och riskerar att få förödande ekonomiska konsekvenser. Vi har redan börjat se Coronoavirusets effekter i dessa hänseenden, vilket gör att berörda parter tvingas agera för att minimera skadan. För att då undvika kan finns en poäng med att inhämta ett ”eget” force majeure-certifikat om det är möjligt. Att förlita sig på ett certifikat utfärdat för ett avtalsförhållande i ett tidigare affärsled bär med sig risker och den relativa kostnaden jämfört med om man förlorar en tvist gällande ett stort avtal är minimal.  Gör man detta har man i många fall en bättre chans att minimera de skadliga effekterna av Coronaviruset så gott det går.

/Matti Lindberg

Relaterat innehåll

Hur hindrar vi någon från att stjäla vår affärsidé?

Hur hindrar vi andra från att stjäla vår affärsidé? Det är en fråga vi får ofta. Det ”enkla” svaret är att det är svårt att skydda en affärsidé. Att frågan uppstår är inte konstigt, i och med att innovation blir mer och mer affärsmodellsdrivet så är frågan aktuell för de flesta företag. Men, med traditionell […]

Protecting trade marks in relations to retail services in China

Registering trade marks in relation to retail services is now a widely accepted practice in most countries – but not in China.  In China, the Trademarks Office (CTMO) accepts applications for registration in relation to retail services only in certain specific and limited cases. There are, however, signs that things are changing. This article describes […]

IP and the Business Model Canvas.

”Can we protect our business model?” That is probably the most common question professionals in the Intellectual Property (IP) space are being asked. And the most people with significant experience of working with IP and IP professionals in general would give probably give you the same answer. That it is not possible. This answer is […]

”Det är oftast lättare att fatta beslut om patent än att inte göra det”

Vad är er teknologi värd? Stora investeringar görs i teknologi och IP, men alltför ofta saknar investeringarna en tydlig koppling till värdeskapande. Detta är problematiskt av många skäl, men framförallt eftersom det leder till ett ineffektivt utnyttjande av resurser på företagen, som i brist på tydliga värderingar av deras tillgångar baserar sina investeringsbeslut på andra […]

”Last-mover advantage” – en affärsmässig realitet utan IP-kontroll

Fintech-bolag (”Financial Technology”) håller på att förändra världen med nya, innovativa affärsmodeller. Det finns en uppfattning att Fintech-bolagens stora konkurrensfördelar, unika kombinationer av modern teknik och affärsmodeller, är svåra att skydda med traditionell IP. Att företagen på den grunden avstår från att skapa kontroll med IP gör att framgångskoncept blir relativt lätta att kopiera för […]