Immaterialrätt i Kina

Kina utpekas inte endast som intrångsgörare i andras immateriella rättigheter. Kina utpekas även som intrångsgörare i bl.a. tyska, engelska och amerikanska myndigheters databaser. Genom denna typ av åtgärder kommer man över statshemligheter. Skulle det endast vara fråga om statshemligheter vore det illa nog. Det räcker dock inte. Mittens rike samlar nu tillbaka know-how på samma sätt som västerlandet en gång samlade till sig Kinas teknologi, skrev Der Spiegel tidigare i år.

Kinas utveckling inom de internationella immaterialrättsliga systemen genom sitt tillträde till t.ex. de ramverk som kringgärdar WTO beskrivs ofta som en mognadsprocess. De brister som finns i Kina på detta område är förvisso ett resultat av Kinas tillväxt. Är bristerna i tillämpning inte endast en fråga om mognad utan en del av ett utstuderat sätt att bli en ekonomisk supermakt? Kina kopierar friskt, men kopierar Kina medvetet? Är respekten för immateriella rättigheter i Kina underordnat de större motiv som ligger bakom Kinas ambitioner? Är det därför naivt att från väst skrika och begära skyddsformerna respekteras? Vi forsätter att skrika men är skriken verkningslösa?

Om svaret är ja på frågorna ovan kan Kina då betraktas som en skurkstat inom immaterialrättens område? En princip inom det immaterialrättsliga området är att det som inte är upptaget är fritt för andra att använda. I Kina har vi t.ex. i praxis kunnat se att vissa saker är friare i Kina än på andra platser. Så länge Kina inte har uppnått sina större politiska och ekonomiska nationella mål kommer vi sannolikt att se en tendens att flera tekniska områden som kan anses tillhöra en marknadsaktör i praktiken kunnat mutas in av annan i Kina vilket inte hade varit möjligt i något annat land. Detta kan ske genom att domstolarna inte tillämpar befintlig lagstiftning eller i vart fall inte tillämpar den som vi är vana vid. Detta kan i viss begränsad mån pareras av västliga länder såsom USA som även tagit upp frågan inom WTO som har ett regelverk som även Kina som medlem måste följa. Sedan 1 oktober har t.ex. Kina anpassat sin motsvarighet till designrättsliglagstiftning på ett sådant sätt att de lokala inslag som tidigare funnits ersätt med ett globalt betraktelsesätt. Den tidigare mer homogena bilden på immateriella rättigheter har även kommit att inkludera ett stor skillnad utifrån ett nord syd perspektiv. Att förlita sig till att amerikanerna gör jobbet är något som vi européer däremot inte kan göra även på detta område. Amerikanerna har andra viktiga frågor att ta med kineserna såsom de avhandlas i dagarna vid Obamas besök i Beijing: klimatfrågan, den haltande handelsbalansen, valutavärdering, kärvapenspridning, etc.

Hur skall då det svenska företaget agera som bedriver omfattande forskning och utveckling inom teknologi i Kina. Ett nyktert förhållningssätt är att utgå ifrån att det finns intressenter som vill komma åt den. Tillvägagångssätten kommer även att vara sådana som normalt skulle strida mot den affärskultur som kommit att utvecklas i västvärlden delvis genom existensen av fungerande immaterialrättsliga skyddssystem såsom patent men även genom en stort sett obruten demokratisk kontinuitet. Det sistnämnda är att jämföra med en statsapparat som av vissa betraktas som ond – en för de flesta av oss i Sverige okänd tanke.

Utländska företag som är aktiva i Kina bör utnyttja de immaterialrättsliga skyddssystemen och kortsiktigt försöka beivra s.k. intrång. Ett speciellt ansvar ligger även på de svenska multinationella företagen att hjälpa kineserna att generera respekt för immateriella rättigheter genom att samarbeta med kinesiska partners inom teknik och affärsutveckling för att skapa en förståelse för värdet av immateriella rättigheter. Detta är en uppgift som det mindre svenska företaget har svårt att mäkta med.

Respekten för IP kommer dock först att komma till stånd när Kina uppnått den samhällsmognad där värdet av den egna forskningen och utvecklingen överstiger nyttan av att importera andras. Först då hamnar frågan om att säkra sina forskningsinsatser först på agendan.

Thomas Randes

Styrelseledamot Svenska patentbyråers förening

Managing Partner, IPQ